Hade jag en hatt skulle jag erbjuda mig att äta upp den om inte denna vackra och milda moralitet av Stefan Casta och Staffan Gnosspelius blir en av årets böcker.
En ung och känslig räv känner sig trist och färglös sedan han bett en mullvad, en synnerligen dålig rådgivare, om ett färgutlåtande. Den stackars räven hamnar i en identitetskris och tror att ingen vill veta av en så ”tråkig och obetydlig person” .
Dyster till sinnes bestämmer han sig för att göra en extreme makeover. Med hjälp av lerinpackningar, bär och annat från naturapoteket skrider han till verket. Efter det blir han verkligen grå.
Hur det hela slutar ska jag inte avslöja, men under rävens vandringar i skogen kan man passa på att njuta av Gnosspelius målningar, holländskt mustiga i färgerna.
Njuter gör man också av språket, lite gammaldags och sinnligt.
Så här års är det inte utan att man själv känner sig lite grå och färglös, men efter att ha läst om mister Räf, bör man kunna man sträcka på sig och spatsera ut med en något högre svansföring igen.
